2019 ~ Ett år vi aldrig får glömma.
God fortsättning till er och hoppas att ni hade en fin jul i sällskap av dom som gör er glada 😊
Jag tog semester från bloggen och har verkligen inte ens velat gå in här på ett tag. Idag kom känslan av att ändå skriva något innan vi går in i år 2020. Och när känslan kommer ja då får man allt passa på😀👍
Träningen fortsätter i vanlig takt dock med betydligt mycket mer ork än under dieten. De är sjukt roligt att orka igen och känna sig bitig och fyllig igen. Obeskrivlig känsla och svårt för många av er som läser bloggen att förstå som inte håller på med
detta. Ni som gör det och andra sidan ni vet. Under diet känner man sig som en plastpåse.
Du ser fyllig ut i rörelse men är helt tom och precis lika skör. Fan va bra jämförelse en kom på. Har så länge försökt hitta ord på hur man kände och pling! Ni ser, med mer mat och bättre mående så kommer förnuftet tillbaka.
Idag mår jag bra efter att jag valde att avbryta dieten. Men tro mig, har mått skrot. Alltså skrothögsdåligt. Skrothögsdåligts mamma. Ja värre ändå. Varit så ledsen och gråtit floder. Funderat på livets mening och allt som finns där emellan. På allt som
inte ens finns, på vad som kunde ha blivit och på allt som varit en gång.
Jag fick till och med till slut fånga mitt lilla förnuft som fanns kvar och be om hjälp. Ja jag har inget emot att vara ärlig mot er, det är därför denna blogg finns så jag kan dela med mig av det som händer mig för det kanske kan hjälpa någon annan.
Att avbryta dieten var lätt det jobbigaste jag gjort. Men allt som har hänt har lärt mig något och allt har slutat i något bra.
Jag har trots detta bestämt mig för att tävla 2020. Med nya ögon, nya kunskaper och med en helt annan coach. Jag längtar och ser fram emot detta. Inget har avskräckt mig hittills, det är inte mycket som kan göra det och det bor en för stor tävlingstjej
här inom mig.
Men om du nu har sett mig nånstans, på gymmet eller vart som. Har du sett en boja runt foten eller en tyngd i mitt bröst kanske en förtvivlan av det som hänt så JA. Så jävla mycket sorg har funnits.
Idag är jag sjukt glad. Jag vågar tänka att jag mår bra och vågar säga det högt. Jag har vågat äta, samlat på mig vätska, ryckt på axlarna åt det. Levt livet med underbara middagar och fester. Jag har till och med känt mig varm, levande och inte lost
längre. Jag ska njuta varenda dag.
Men en sak vill jag ändå återkomma till och det är just det. Måendet. Och jag vill ändå ge en extra guldstjärna till dom som lärde mig mer om detta nu den sista tiden. Hur viktigt det är att dela med sig, att andra får förstå att du inte är en stjärna
som alltid lyser. Ibland mår jag dåligt och ibland är det ofta, ibland mår jag underbart och ibland är det ofta. Tror att var och en kan förstå och relatera till det. Och vi är BRA ändå 💞
Vissa kan säga att dieten gjorde detta, vissa tror att det grodde i mig redan innan. Vissa tror att det är betydligt mer komplicerat än så. Men vissa, fantastiska personer. Som ser mig och har jobbat med mig den sista tiden. Dom tror att jag bara är människa.
Och det är fantastiskt och tack vara dom så kommer jag framåt.
Tom, min älskade Tom. Vem är som han? Han ser det fina i mig och några ord han sa för ett tag sen, drog i mig så hårt och kramade mitt hjärta så det blev fullständigt helt. Jag har aldrig blivit stum vad jag kan minnas. Har alltid svar på tal och
rapp som få. Även i dom finaste stunder kan jag bli nervös och svara fel och klumpigt och okänsligt.
Såhär löd det: " Malin jag älskar dig, inte för att du alltid är fin utan för att du är så otroligt målinriktad. I träning, bakning, musik, i allt du gör så gör du det alltid 100%. Jag älskar din målmedvetenhet. Ditt fokus på att alltid lyckas.
Det är det stora i min kärlek till dig "
Jag tappade orden för kanske första gången. Legat och tänkt på dom orden om och om igen. Ni förstår att jag har bästa stödet i livet va? Och kanske är det just där, precis det. Det som är min styrka och min värsta fiende. Ni förstår ju hur det går då
när man inte kommer upp i 100%. Det blir kaos.
Jag har varit extra kelig, mer än någonsin. Inte kunnat sova om jag inte ligger på armen. Tom har fått mig att känna mig som världens tryggaste i en stormig vardag. Nu har vi julledigt och extra mycket tid. Det kom lägligt 💓
2019 är ett år vi inte får glömma. Men mer än gärna lägga bakom oss. Aldrig har så mycket hänt som detta året.
Vi blickar framåt mot 2020 och längtar efter våren och inflyttning i HUSET 💓
Vi ska lära oss att 100% är målet men det är som att försöka nå stjärnorna fast hamnar bland molnen. Det är också bra. Jag kommer alltid vara 100 procentig tjej ni vet. Men ska lära mig att acceptera 97 i värsta fall 🤷♀️
Acceptans. Snart blir det en ny tatuering hör jag. Nåja! TACK 2019 för allt du kom med. Allt har varit av värde. Förutom parkeringsböter.
Älskar er som stöttar mig vet ni det?
Så sjukt mycket till och med. ❤️
Gott nytt år från mig, Tom och hundarna ✨
