Min största förändring i livet.

 

Ja än så länge vet jag vilken dag i veckan det är... Jag sitter här med förkylningen som vägrar lämna mig, det måste vara den segaste i världshistorien. Ingen panik ännu över att inte kunna träna men sjujäkla rastlös och L Ä N G T A R ihjäl mig efter att få åka tilll gymmet igen. Igår provade jag att gå en promenad, fick avbryta den, vända och gå hem igen. Idag gick jag en kort sväng och det gick bättre men forfarande sänkt och slut efter. Jaa och detta är det absolut tråkigaste att skriva om och läsa om kan jag tänka mig så nu har jag gnällt klart om det. Jag vill ändå alltid tänka att man inte ska gnälla över en förkylning, inte när det finns folk som på olika håll kämpar för sina liv. Ja det finns alltid nån som har det värre än du, det låter klyschigt men det är inget som är så sant som det 🙂 Sista året som jag har tränat har jag verkligen tänkt mer på just detta. För alla pass som går bra, för alla gånger jag går ut från gymmet utan skador, för alla dagar som jag KAN gå till gymmet, dom dagarna är jag tacksam för. När kroppen orkar och växer, bär mig i ur och skur ja även när den inte alltid orkar men huvudet är envist. Då är det helt okej att inte alltid orka stå emot en förkylning, så mycket som den gör för mig alla andra dagar menar jag 🙏

 

I brist på färska träningsinlägg, nya formbilder eller nyheter om personbästa på gymmet så tänkte jag försöka visa lite före och efter bilder på mig. Som jag har skrivit förut så började träna seriöst för snart 5 år sedan. Alla dom 5 åren har jag inte tränat som jag gör idag ändå. Det har sett olika ut dessa 5 åren, en tid ägnade jag mig mer åt konditionsträning, med lite lyftande vid sidan om. En tid ägnde jag mig åt lika mycket kondition som styrketräning, det gav mig inget förutom en utbränd kropp. Detta gick sedan över till en tid av mer styrketräning men jag behöll kondiotionsträningen dock minskade på den, just där började jag se musklerna växa, mer konturer kom fram och med mindre konditionsträning så upptäckte jag även att jag var rejält stark för att att vara tjej. Mer energi och tid gick till styrketräningen och ett tag kunde jag se förvandlingen varje vecka, helt magisk känsla!

 

Vid den här tiden åt jag vanlig mat och levde inte efter något kostschema överhuvudtaget.

Det var inte svårt att gå till gymmet när jag såg förändringen, när andra såg den, bekräftade den och hyllade den. Det var då jag tog min första vinst inom kroppsbyggnad, då förstog jag att det var ju detta jag skulle hålla på med, såklart!

Det dröjde inte länge förrän några kom fram och frågade om jag nån gång hade planer på att tävla och i ärlighetens namn så vid den tiden visste jag för lite om Bodybuilding och hade inte så fin syn på det då. Jag tyckte att en tävling var timmar av ren och skär dömande och förnedring, att allt handlade om skönhet och en förvrängd syn på vad vad ett kroppideal var. Jag älskade att träna och jag älskade att se musklerna komma men var klar med mig själv att så långt som till tävling kommer jag inte att gå för jag ville fortsätta att älska mig själv och ingen skulle få döma mig till något annat. Tack och lov så befann jag mig på ett gym med nästan enbart tävlings atleter, jag är glad över allt dom lärde mig och att dom fick mig att öppna ögonen och se det fantastiska med Bodybuilding och fitness. Att jag inte stannade upp där jag var och nöjde mig med det, jag var dessutrom för ivrig att se mer resultat och se hur långt jag kunde gå så efter ett tag så var det ju in i fitness dimman jag skulle, och jag älskar mig lika mycket fortfarande, jag är nöjd och glad över vad jag har gjort och vad jag gör, jag vill alltid bli bättre, större och starkare men det har jag alltid velat 😄

Varje dag är jag glad över dom val jag har gjort 💪

Jag blir mer bekräftad idag och den kritik jag får, den gör att jag växer och blir bättre. Den största prövningen i detta har aldrig suttit i mina muskler, det sitter i pannbenet och i psyket. Har man ett starkt sådant så klarar man detta, tvivlar man på sig själv eller känner sig missnöjd med sin kropp jämt och ständigt så klarar man det inte. Jag är inte stark varje dag men för varje dag jag är det så påminner det mig om hur viktigt det är att hålla huvudet just där.

 

 

Jag började efter ett tag att intressera mig för det jag stoppade in mig, mixade med oilka upplägg, forskade i vad jag tränade bäst på och började räkna kalorierna så småningom. Läste ett antal bloggar, lyssnade på poddar, kollade olika träningskanaler, youtube m.m. Hungrig efter att lära mig så mycket som möjligt om träning och kost.

När jag klev in på gymmet första gången i Västerås var kort efter att jag hade flyttat hit från Uppsala, jag minns första dagen fortfarande. Jag var ensam och tränade i min ensamhet. Den första personen som sa hej och fångade upp mig efter ett tag var Niklas. Jag vill verkligen lyfta hatten av för allt Niklas gjorde för mig, hur han hjälpe mig att bli bättre under 2 års tid , när jag inte orkade så orkade han för mig också och drog mig till gymmet, han fick mig att förstå att jag var bra på detta och utan honom hade jag inte varit här idag. Alla som är nya behöver en Niklas, en som fångar upp en och ser en. Han var allt då, träningpartner, bästa vän, psykolog och lärare. Jag hade en jäkla tur 💞

 

 

 Hur såg jag ut innan allt detta då? Dom få bilder jag har kan väl bara konstatera att jag inte hade en muskel på kroppen 😅